Livet rullar på som vanligt. Jag jobbar och sliter, Cili går på dagis och Nicklas jobbar. Nicklas har däremot bytt jobb. Han har gått tillbaka till Ledströms maskiner (tror jag det heter) och plogar i år igen.
Igår kom årets första snö så han blev utringd för att ploga efter E4an. Jag jobbade dock väl, men då är det tur vi har en mormor som även hon har jour i vinter en mormor jour. Haha. Tror även att Nicklas mamma har farmor jour fast åt Björn. Vad skulle vi göra utan våra mödrar!
Även nu under dagen vart Nicklas utringd. Det har ju som inte direkt slutat snöa, men tror att allt kommer försvinna under kvällen/morgondagen eftersom nu har det slutat snöa och ligger på plus grader igen. Så får väl se vad han ska göra kommande dagar innan den riktiga snön kommer, men hans chef har säkert en hel del som ska göras.
Nu ikväll när Nicklas for på jobb så var han snäll och tog med sig Björn. Mitt huvud är inte riktigt med idag känner jag. Många tankar som går runt och runt sen har huvudvärken legat och molat sen igår och känner att det håller på blomma ut känns det som. Så det räcker med att han busungen Cili hemma som har kommit in i en period då hon vägrar lyssna. Så ni förstår att huvuvärken är svår att få bort just nu.
Jobbet är väl typ så där just nu. Vi är otroligt lite underköterskor på min avdelning. Vi får knappt ihop våra scheman. Denna schema period har jag haft tur att jag har fått några kvällar på neuro. Det passar mig inte att jobba 7-16 varje dag. Jag måste få jobba någon kväll och inte bara kvällar på helgerna, men eftersom vi är så lite folk som vi är så finns det ingen möjlighet att låna ut mig så jag komma kvällar längre.
Önskar verkligen att landstinget kunde göra något så operation blir en attraktiv arbetsplats igen för alla kategorier som jobbar där. Om det är en lönehöjning eller vad det nu är som krävs så måste de göra det, för detta kommer inte funka i längden. Personalen kommer bränna ut sig och flertal operationer kommer tyvärr bli struckna pga personalbrist. Så ska det inte behöva vara! Det ska finnas personal även om någon blir sjukskriven eller går på semester eller går på föräldraledighet. Den personalen finns inte idag. Man ska inte behöva ta en alvedon på morgonen när man har feber och fara på jobbet iaf eftersom det är lite folk! Är man sjuk så ska man fasen kunna vara hemma.
Idag ville mamma att jag skulle göra en sak åt henne på datorn, så jag tog fram min bärbara dator som jag inte använt på väldigt länge. Nu ikväll har jag suttit och kollat igenom gamla bilder och gamla dokument. Hittade ett dokument som jag skrev för ett tag sedan. Det var en berättelse om mitt liv. Från den tiden jag skrev mycket för att få ut det från mitt huvud. När man läser det man själv skrivit om sitt liv är inte alltid så himla roligt.
Enligt många i min närhet har jag haft en lätt uppväxt, men så är inte fallet. Jag har många mörka delar av mitt liv som har varit väldigt jobbiga. I detta dokument är det mycket från den mörka sidan av livet. Det får en att tänka på att jag egentligen har ett väldigt bra liv idag. Även om det än idag händer mindre roliga saker, så är mitt liv på väg uppåt en hel del. Jag tror nästan att jag börjar hitta min väg i livet efter en lång tid av många jobbiga vägskäl i livet.
Härom dagen hade jag ett långt samtal men en av min systrar. Hon fick mig att inse att jag vuxit väldigt mycket som person de senaste åren. Jag börjar våg konfrontera människor i min omgivning angående sånt som jag förut aldrig skulle våg. Att känna att det finns någon där ute, förutom min man, som verkligen tror på mig och finns där med ett öppet sinne när jag kommer med mina konstiga tankar och ideér och hjälper mig att hitta den rätta vägen, det är otroligt skönt. Hon vågar säga ifrån om jag skenar iväg mot den sämre sidan igen. Hon är inte bangen att såra mig om hon vet att det hon säger kommer göra mig gott när hennes ord sjunkit in. Ibland måste man få höra det som sårar en inerligt hårt för att kunna komma tillbaka starkare eftersom det som personen sagt som sårat en är den hårda sanningen.
Min stora förebild i mitt liv har nog alltid varit hon och så som hon utvecklas som person idag har gjort henne till en ännu större förebild som är starkare.
Jag och min syster har inte alltid samma syn på livet om vissa saker och kanske stör oss på varandra en del, men hur skulle det se ut om vi skulle vara exakt likadana? Hur skulle vi då kunna finnas där för varandra och hjälpa varandra. Komma med ord som får en att tänka om sina handlingar osv.
I helgen är det jobb som står på schemat. Lördag och söndag. Så i helgen kommer jag sova på sjukhuset eftersom jag har beredskap på söndag under dagen. Jag tycker om att jobba helger och kvällar på operation eftersom det pågår bara akut verksamhet då. Jag kan bli inslängd på något kirurgiskt, gynekoligiskt, neurologsikt eller ÖNH. Det är så varierande jobb. Inte samma sak dag in och dag ut som det är på vardagarna.
Nu ska jag inte skriva något mer eftersom jag känner att det bara kommer bli blaha av allt då jag inte har något mer att skriva om. Haha.
Jag hoppas att ni där ute har en bra torsdags kväll. Själv ska jag snart lägga dottern och sen sätta mig framför tv:n och dö av en stund.
0 kommentar(er)
