Ida Björn

När tiden går fram som den vill.
Idag är det en sån där dag då varken huvudet eller kroppen riktigt är med mig. Har börja känna av värkar lite mer och mer, men än så länge så är de hanterbara och ej så ofta. Som imorse. Jag och Nicklas låg och såg en film efter frukosten. Under filmen som var 2,5 timme lång så hade jag 3 värkar. Så jag är inte direkt orolig egentligen, men tankarna går ändå lite runt och runt. Eftersom vi nu har fått ett datum för ett elektivt kejsarsnitt så vill jag inte att det ska gå igång innan. Dessutom ligger barnet fortfarande tvärs över magen så skulle mitt vatten gå nu så skulle det bli ett kanske lite mer akut kejsarsnitt och det är jag ej så jätte glad i. Vill ha ett kejsarsnitt i lugn och ro där allt går som planerat och jag får vara med på varje litet steg. 
 
Idag går jag och bebisen in i vecka 37. Så dagen D börjar komma med stora steg, men ändå känns det som att tiden går så hiskeligt sakta. Alla i min lilla familj är helt över vänt på att vi ska bli 5 björnar i familjen. Mest över vänt är nog Cili. Hon frågar rätt ofta nu när lilla syskonet ska komma, men hon förstår nog själv att det inte är långt kvar. Säger som jag sa till svärmor när de var här förra veckan. Den 2 November är vi beräknade så någon dag från nu och fram till dess så kommer en till liten Björn. 
 
Allt inför bebisens ankomst är helt färdigt eller nja nästan allt. Nästa vecka kommer mina amningslinnen som jag beställt, mamma berättade för typ 2 veckor sedan att hon och Denny ville ge oss en åkpåse och sen ska jag gulla med svärmor så vi får låna ett sånt där kantskydd man har i spjälsängen. Sen när de 3 små sakerna är ordnade så är vi helt fit for fight. 
 
Förra söndagen så vart jag rätt imponerad av mig själv. Vi följde med syster och hennes alfa till skogen och plockade svamp. Vi var väl ute iaf i 3 timmar. Att gå där över sten och liggande träd och vara hög gravid var lite spännande, men som sagt imponerand av mig själv blev jag. På kvällen var dock kroppen helt slut. Hade ont i varje liten muskel som finns i kroppen, men skulle syrran höra av sig imorgon och fråga om jag skulle med ut i skogen igen så skulle jag inte tveka på att svara ja. Det är en frid att gå runt i skogarna. Surra en stund eller bara njuta av lugnet. Tystnaden är lite svår att njuta av när man har med sig fröken Cili, för jag tror ej hon kan det där med att vara tyst. Till och med när hon sover så pratar eller sjunger hon. Haha. En sak är då helt säkert som jag tror fler än jag märker. Finns det en person som min dotter verkligen älskar så är det hennes moster. Moster kommer nog alltid vara en viktig person i hennes liv, precis som min älskade syster alltd varit en viktig person i mitt liv och det är hon fortfarande. En av mina första förebilder och den stämpeln har hon fortfarande. 
 
Från en sak till en annan. Jag och Nicklas har diskuterat en hel del, sen vi fick veta att vi skulle få ett barn till, om dop eller namngivelse. Efter mycket fram och tillbaka så bestämde vi oss för att faktiskt ha ett dop. När det var bestämt så återstod frågan. Ska Cili döpas? När vi frågade henne så vart det ett stort NEJ från hennes sida, men efter någon vecka så hade hon ändrat sig och även hon ville döpas. Så nu ska det planeras ett dop. Lite roligt är det ändå, men själv känner jag så där spontant att jag skulle kunna slippa allt det där med gud, men ska man ha ett vanligt traditionellt dop så är det tydligen rätt svårt att skippa det. Tror biten med psalmerna är det svåraste när man inte är så insatt i sånt, men det löser vi. Haha.
Sen den där lilla biten om gudföräldrar till detta barn satte oss lite på pottkanten. Vem ska man egentligen välja. Vi hade två stycken som vi tänkte ganska fort på, men nu typ bara förra veckan så ändrade vi oss. Får se om vi hinner ändra oss igen. Haha. Cili har sina gudföräldrar redan. Rasmus och Nilsson. Nu kommer även dom få det där fina pappret som gör att det blir officiellt att de två har det ansvaret. Mohaha.
Det jag nog tycker är svårast med allt detta planerande gällande ett dop är nog datumet(men efter jul är jag och Nicklas överrens om) sen är det biten om vilka man ska bjuda. Det är som att planera bröllopet igen. Haha. Måste man bjuda den personen eller blir det massa sura miner om man inte bjuder den personen/paret/familjen? Svårt att veta vart man ska dra gränsen. 
 
Det som ska bli roligast angående detta dop är nog att få shoppa Cilis och bebisens dopkläder. Jag är helt övertaggad på den biten. Sitter typ dagligen och kollar på nätet på klänningar till Cili och kläder för en pojke eller tjej (bebisen). Ska de vara gulligull eller lite eljest som sina föräldrar? Ja, den biten återstår att se. Haha. 
Och sen har vi den största frågan enligt min man. Haha. Smörgåstårta eller vanligt fika eller båda två? Jag röstar på båda sakerna. Menar vem kan få för mycket fika ?! haha. Både min familj och Nicklas familj älskar fika. 
Sen så när man har en syster som är grym på göra smörgåstårtor så kan man ju kanske utnyttja henne lite på den biten. Mohaha. Så kan man själv fokusera på det vanliga fikat men typ 1000 sorters kakor och tårtor. Haha. 
 
Jaja, det där är många månader kvar innan det blir av. haha. 
Idag är Nicklas och Cili duktiga ute och håller på göra vinter. Tar ner studsmattan osv. Nicklas har även ringt hit en bekant med traktor som hjälper honom med en kantsten brevid garaget som fallit ner. Så nu kanske det blir bra där och Nicklas blir nöjd. 
Själv har jag kört i gång en maskin med tvätt. Har även funderat ut dagens middag idag. Det blir pappas super goda korvsoppa. Perfekt en sån här kall höstdag. Måste bara vänta på att min älskade make och dotter far på affären och köper en korvring. Sen är det bara börja med maten eller potatisen och morötterna ska väl skalas och börja kokas om typ 1 timme. Hade funderingar på baka något gott bröd till maten men sen så kände jag bara väldigt spontant, njaaaaa jag orkar nog inte. Men har de tid så kanske det blir någon nygräddad scones till soppan, men då ska de ha tur. Haha. 
 
Näe, nu ska jag inte ta upp eran tid något mer. Nu tror jag att jag ska fortsätta knåpa med mammas fotokalender som hon får i julklapp av oss barn. Det är ett jävla pussel att få ihop den varje år, men resultatet blir oftast väldigt bra. 
 
Ha en fortsatt trevlig lördag där ute i vårt avlånga land. Puss!