Igår var en sån där kväll som allt bara var jobbigt. Vi fick in en akut patient med en mycket sorglig bakgrund.
Jag kände när jag kom hem efter mitt pass att jag inte riktigt kunde släppa denna människa ur mina tankar. Jag fick svårt att sova för minna tankar for tillbaka till operations salen.
Ibland så får vi väldigt jobbiga patienter med sorgliga bakgrunder eller jobbiga olyckor. Det kan vara knivskador, misshandel, våldtäkter, hundattacker, bilolyckor orsakade av alkohol osv, barn som satt i halsen och misslyckade självmordsförsök osv.
Ja, som ni förstår så är det inte alltid en dans på rosor och glada miner här på operation. Igår var det ett sånt tillfälle. Jag kan inte gå in på vad det var för sorts patient med tanke på vår tystnadsplikt, men den patienten vi hade igår är en sån där patient för mig som jag alltid kommer bära med mig.
Jag har aldrig hittills behövt vara med om ett dödsfall på operation, men jag har varit med när patienter nästan varit utan blod, när patienter haft saturation på 10% och bara dessa två är otroligt jobbiga situationer att behöva bara med om. Spelar ingen roll om patienten är 1 månad eller om den är 100år. Det är jobbigt. Man vet inte där och då om patienten kommer överleva eller inte.
När man är med om något sånt så inser man själv hur lätt det kan gå fel och hur fort det kan gå utför.
Va rädd om varandra där ute. Imorgon kan det vara försent ♡
0 kommentar(er)
